Sjundbyn Linna/Sjundby Slott

Kohta jo lähes 450 vuotta on Sjundbyn harmaankivinen linna vartioinut kumpuilevaa maastoa koskineen Tjurträskin ja Vikträskin välisellä osuudella. Sjundby mainitaan ensimmäisen kerran jo vuonna 1417, jolloin se oli säteritila. Amiraali ja kenttäeversti Jakob Henriksson Hästesko rakennutti linnan, joka myöhemmin siirtyi Tott-suvun omistukseen neljän sukupolven ajaksi. Tuona aikana linnassa vieraili mm. Kaarina Maununtytär. Kaarinan ja Ruotsin kuninkaan Erik XIV:n tytär, Sigrid Vasa, oli naimisissa Tottin kanssa.

Vuodesta 1698 lähtien Sjundby on ollut Adlercreutzien sukutila, 1900-luvulta lähtien naislinjassa. Yksi nimekkäimmistä 1900-luvulla linnassa vieralleista henkilöistä on taitelija Helene Schjerfbeck, jota linna ja sen ympäristö innoittivat moniin töihin.

Vuosina 1944-1956 jolloin alue oli Neuvostoliiton vuokraama ja toimi armeijan tukikohtana, linnaa kohdeltiin kaltoin. Linnarakennus, paikoitellen kaksi metriä paksuine muureineen ja syvine holvikellareineen, on entistetty huolellisesti sen jälkeen kun alue saatiin takaisin 1956. Neuvostoliiton laivastotukikohdan ajoista ovat yhä muistona vanhan meijerin päädyn venäjänkieliset tekstit. Linna toimii yhä nykyään yksityiskotina.

----------------------------

I snart 450 år har gråstensslottet i Sjundby vakat över det kuperade landskapet med sin fors på åavsnittet mellan Tjusträsk och Vikträsk. Men redan år 1417 nämns Sjundby för första gången, då som en sätesgård. Det var amiralen och fältöversten Jakob Henriksson Hästesko som lät bygga slottet som senare övergick till släkten Tott för fyra generationer framåt. Under den här tiden gästades slottet bl.a. av Karin Månsdotter vars dotter med Sveriges kung Erik XIV, Sigrid Vasa, var gift med en Tott.

Sedan år 1698 har Sjundby varit en släktgård inom ätten Adlercreutz, från och med 1900-talet på kvinnolinjen. En av de mest namnkunniga som under 1900-talet vistats på slottet som gäst är konstnärinnan Helene Schjerfbeck, som inspirerades till många verk med motiv från slottet och dess omgivningar.

Under den tid, 1944-1956, då området var annekterat av Sovjetsunionen som militärbas, blev slottet illa åtgånget. Slottsbyggnaden med sina ställvis två meter tjocka murar och sin djupa valvkällare har pietetsfullt renoverats efter det att området återlämnades 1956. Om den sovjetiska marinbasens tid påminner de ryska texterna på det gamla mejeriet. Slottet fungerar i dag fortfarande som ett privathem.

teksti/text www.helsinkiwest.fi