Släktforskning

Varför lönar det sig att forska i den egna släkten, eller varför inte i andra släkter också? Kanske de egna förfäderna och platserna där de levat och verkat, plötsligt bara börjar intressera. Sedan kan det ju hända att det t.ex. inte alls finns några uppgifter om den egna mor- eller farfadern. Genom att släktforska blir man medveten om den egna släktens liv och leverne, och man blir själv en gren i släktträdet.

Släktforskningen eller genealogin är historiens hjälpvetenskap där forskningsobjektet är släktskapet mellan människor och släkternas historia. Släktforskningen kan vara en forskning som baserar sig på traditionella arkivkällor, men kan också vara genetisk (Wikipedia).

Digitaliseringen av kommunionböckerna och annat källmaterial som lagts ut på nätet, har gjort det möjligt för folk att i allt större utsträckning forska på nätet. Det är också därför som intresset för släktforskningen har ökat så snabbt.

Nedan lite information om följande saker:

  • Hur börjar jag?
  • Hur dokumenterar jag uppgifterna som jag hittat?
  • Var hittar jag fakta, dvs. sakkännedom om mina släktingar?
  • Har jag någon nytta av att göra ett gentest?

Hur börjar jag?

Då man börjar släktforska lönar det sig först att ta reda på vilka dokument som redan finns sparade, hos en själv eller hos andra släktingar: bouppteckningsdokument, ämbetsbetyg, släktutredningar, köpebrev, familjebiblar osv. Sedan gäller det också att så snabbt som möjligt samla in material av ännu levande släktingar och bekanta, i form av t.ex. gamla fotoalbum, namn och släktskap, födelse- och dödsdatum, platser, orter, olika händelser osv. Anteckna genast uppgifterna du fått. Nedskrivna anteckningar bevaras alltid. Annat är det med minnet…

För att själv börja släktforska med hjälp av kommunionböckerna, underlättar det mycket om man vet födelsedatum och -ort på släktingen som levde för 100 år sedan. Endast kommunionböcker som är över 100 år gamla finns att tillgå på nätet (undantag döda- och begravda böckerna, där gränsen går vid 50 år). Kännedom om födelseorten är otroligt viktig som inte nog kan poängteras. Känner man till orten, vet man också i vilket församlingsarkiv man skall börja leta (undantag större städer som kan ha många församlingar).

Uppgifter om förfäder som levt för under 100 år sedan fås genom att beställa ett ämbetsbevis från den lutherska kyrkans centralregister https://evl.fi/sv/onlinetjanster/centralregistren/ eller från den ortodoxa kyrkans centralregister.

Internet är fullt med olika tjänster om hur man bygger upp sitt släktträd (MyHeritage, Geni, FamilySearch osv.) Där figurerar en massa människor som har knappa (eller inga alls) källuppgifter, och det vimlar av felaktigheter i folks släktträd. Håll detta i minnet och kopiera INTE material som du inte är säker på.

Hur dokumenterar jag mina uppgifter: släktforskningens verktyg

  • Du kan börja med traditionella hjälpmedel: papper och penna, ordbehandlingsprogram mm.
  • Genom att spara släktforskningsresultaten i ditt eget släktträd, som finns i ett släktforskningsprogram på din egen dator. Sådana program är till exempel SukuJutut, Disgen, Legacy Family Tree och Gramps.
  • Genom att spara dina släktforskningsresultat i ditt eget släktträd, som finns på internet i en webbaserad släktforskningstjänst. Exempel på sådana tjänster är MyHeritage och Ancestry.com. Här gäller det att kolla sina egna inställningar; vill du tillåta att andra har rätt att se ditt släktträd eller inte? Å andra sidan finns här möjligheten att t.ex. tillåta de närmaste att se ditt släktträd och kanske göra tillägg och rätta eventuella fel.
  • De gemensamma släktträden på Internet där användarna tillsammans bygger upp ett stort släktträd. Det som används mest är Geni. Andra liknande är bl.a. Geneanet, FamilySearch, Ancestry och Wikitree.

Många är med i projekt som går ut på att bygga upp ett eller flera gemensamma släktträd plus att de också uppehåller en egen privat databas där det finns mera information om t.ex. nulevande

Släktforskningen baserar sig på källmaterial

Fastän du skulle börja med släktforskning enbart för ditt eget nöjes skull, gäller det ändå att alltid kolla källmaterial i original (t.ex. de handskrivna kommunionböckerna). Visst är det bättre att uppgifterna i ditt släktträd är tillförlitliga. Det behövs bara en ”fel” förfader för att hela forskningen leder åt fel håll.

Några av de mest viktiga källmaterialen är kommunionböckerna, som i Finland finns bevarade från slutet av 1600-talet. Kyrkan uppehöll ett befolkningsregister ända fram till 1970-talet. De som inte hörde till kyrkan, vilket var ganska ovanligt förr, registrerades i ett s.k. civilregister.

Därtill uppehöll staten olika personlängder som främst hade med beskattningen att göra. De viktigaste var mantalslängderna.

Det finns en massa olika tilläggstjäster på Internet (arkiv) som hjälper dig med källmaterial. De viktigaste är:

  • Riksarkivets digitaliserade arkiv: https://astia.narc.fi/uusiastia/. Här lönar det sig att använda det mer lättillgängliga Digihakemisto: https://digihakemisto.net/
  • Finlands Släkthistoriska Förening (FSHF): https://www.släkthistoria.fi/fsf/. Här finns digitaliserade kommunionböcker och mycket annat. På medlemssidorna finns nyare material som inte är tillgängligt på den allmänna sidan. (Den årliga medlemsavgiften är liten, det lönar sig att bli medlem.)

I dag är det nästan omöjligt att forska i de autentiska originalböckerna (kommunionböckerna). En del av kommunionböckerna har förflyttats från församlingarna till Riksarkivet. För att kunna forska i Riksarkivets originalmaterial, behövs ofta ett forskningstillstånd.

Gamla uppgifter är tillgängliga för alla - inte de färskare

100 års regeln (personer som varit döda i 50 år) begränsar tillgång till färskare personuppgifter samt uppgifter om nulevande personer. Information kan sökas från platser som dessa:

Andra källor

Underordnade källor, dvs. databaser där man samlat material om olika originaldokument. Här är det möjligt att söka information med hjälp av namn, datum mm. Det är dock alltid en god idé att kontrollera med originalkällorna att den information som hittats är korrekt.

Domböckerna

Soldatmaterial

Övriga länder:

Den genetiska släktforskningen

Inom den genetiska släktforskningen använder man uppgifterna man fått genom ett DNA-test. Genom att förena testet med den traditionella, på dokument baserade släktforskningen, kan man hitta biologiska släktförhållanden, och utreda förfädernas härstamning, också geografiskt. I praktiken betyder det att man söker de bästa ”träffarna” hos alla dem som själva gjort testet, dvs. resultat som ligger närmast testresultatet hos den testade personen. Testet görs i allmänhet genom ett salivprov som tas på insidan av munnens slemhinna med en bomullssticka.

De finns olika DNA-tester:

  • Kusintestet, dvs. ett autosomaltest där man jämför hela genomets likhet med andra testade. På så sätt kan man hitta personer (män och kvinnor, både på faderns och moderns sida) som är nära släkt med varandra. Testet berättar däremot inget om själva släktskapet.
  • Y-DNA testet, dvs. faderslinjen. Y-kromosomen går i arv från far till son så här kan man finna likheten mellan män som härstammar från samma förfader. Då kvinnan saknar Y-kromosomen kan testet göras enbart på män. Y-kromosomerna förändras under generationernas gång (här talar vi om mutationer), men mycket långsamt. Sålunda går det att mäta närheten inom släktskapet, beroende på hur exakt likadana Y-DNA testernas resultat är.
  • mtDNA testet, dvs. moderslinjens mitokondria-DNA test. Mitokondrians DNA överförs från moderns äggcell till hennes avkomma, så både män och kvinnor kan göra testet, men mtDNA ärvs endast på moderslinjen. Mitokondrians DNA förändras också under generationernas gång, så släktskap på moderslinjen går att testa på samma sätt som på faderslinjen.

Människor indelas i olika haplogrupper, både på faders- och moderslinjen. En haplogrupp är en genetisk befolkningsgrupp som består av personer vilka har en gemensam anfader, antingen på faders- eller moderslinjen. Haplogrupper på högsta nivå anteckans med bokstäver enligt alfabetet, medan fokuseringar (koncentrationer) som beror på mutationer, utgörs av nummer- och boktavskombinationer. En man kan t.ex. höra till den vanligaste haplogruppen i Finland som är N, och den mer exakta haplogruppen kan vara N-CTS8565. Motsvarande kan en kvinna eller en man höra till moderslinjens haplogrupp J, och mera exakt till t.ex. J1c1d.

Det finns många företag som gör DNA-tester. I Finland är det vanligaste Family TreeDNA https://www.familytreedna.com/ (alla tester) och MyHeritage https://www.myheritage.fi/dna/ (enbart kusintester). Om du däremot söker efter släktingar till emigranter som utflyttat till USA eller Canada, kan det vara bäst att välja AncestryDNA https://www.ancestry.com/dna/ (enbart kusintester).

Det går att överföra testresultat från ett DNA-testföretags databas, till ett annat. Man kan också överflytta DNA-testresultat till t.ex. Geni och andra databaser för släktforskning. Det finns också DNA-webbplatser vilkas syfte är att samla ihop olika företags testresultat.


Var hittar man tilläggsinformation?

  • Släktforskarföreningarna, som t.ex. Siuntion Sukututkijat ry – Sjundeå Släktforskare rf
  • Diskussionsgrupperna, t.ex. Suku Forum som upprätthålls av Genealogiska Samfundet i Finland https://suku.genealogia.fi/ , och Facebook-grupperna, t.ex. Harrastuksena sukututkimus (en privat grupp, finns endast på finska) https://www.facebook.com/groups/sukututkimus
  • Genealogiska Samfundet i Finland https://www.genealogia.fi/: händelser, kurser, bibliotek, tidsskriften GENOS, videobibliotek, diskussionsgruppen Suku Forum, Facebook-gruppen
  • Finlands Släkthistoriska Förening (FSHF) https://www.sukuhistoria.fi/: digitaliserat material, händelser, kurser, videobibliotek, Facebook-grupp
  • Släktföreningar, lokala föreningar
  • Kurser i släktforskning: medborgar/arbetsinstituten, SSS, FSHF, SnellmanEDU https://snellman.fi/, Juhan Suku https://www.juhansuku.fi/